This is me now

Idag saknar jag mina syskonbarn massor, vet inte just varför idag men så är det i alla fall.
Jag skall strax ta mig en promenad till jobbet för att vara där till klockan sju. Känner inte för det idag, vill bara gå hemma och pyssla. Städa lite behövs också.
Men jag får bita i det sura äpplet och gå dit i alla fall.
Nu ska vi snart åka. Söndag går audin till sälen och snön. Håll en tumme för att jag inte kommer hem med dumt gips.

Tjingeling.

det här skulle varit en lugn och fridfull dag, helst inte ens lämna lägenheten - att man kan ha så fel.

Jag drog upp min icke så glada nyvakna sambo för att vara en av de som var först ut på skorean som börade klockan nio (okej det var bra av oss att vara där halv tio när båda var lediga idag). Vi åt frukost brunch lunch (?) på stan, köpte oss lite kläder samt spendera lite tid - bara vi två.

Jag funderade på en tupplur men hann inte långt innan min far ringde på dörren, lite fika samt allmänt snack. Far åkte men jag och D fastnade i soffan i alla fall. Iväg till en mycket saknad vän för kaffe, glass och ännu mer snack om livet. Hämta kollega, åka hem, äta thaimat för att hamna här.
Så mycket för min lediga dag.
Nu ska jag borsta tänderna och njuta av en lång sovmorgon till imorgon kl13 då Fina Stina skall tillbaka till arbetet.

Godnatt.

nej det är väl inte speciellt ofta jag kommer på att jag har en blogg, i alla fall inte att jag har någon lust att skriva något här. Det var inte riktigt heller sant. Jag får ibland en lust att skriva men min icke alltid så duktiga sambo har nämligen mixtrat med min lapis så den numera inte fungerar. Sambon själv har ett delat tangentbord vilket tar mig en liten stund att skriva på. Men nu är jag i alla fall igång.

Det känns som att det inte hänt så mycket häromkring mer än att jag jobbar på som vanligt, sover på helgerna samt inte gör så mycket med mitt liv. Men jag tror ändå att jag har någolunda något för mig hela tiden. Jag märker på mig själv och min kropp att jag börjar piggna till allt mer nu när det blir ljust ute. Vilket är skönt. Kära sambo är nog glad ialla fall för nu behöver han inte göra riktigt allt här hemma.

Vi spenderade nästan ett dygn med hans jobb i sthlm denna helgen. Fredags kvällen spenderades med riktigt hemskt magont (även kallad nervositet). Resan upp gick bra, hotellet var mysigt, maten på kvällen var god samt kvällens höjdpunkt var en vilsen herrljunga-bo som sjöng kareoke inför hela golden hits. Tacka vet jag oss lantisar som står för dem vi är.
Söndagen spenderade jag och min väldigt vilsna sambo på sthlms gator (D gick mest och försökte lokalisera vart vi var och hur vi kom hit). Alla de små inredningsbutikerna jag inbillat mig saknat hade inte längre lika roligt saker att införskaffa (svärmor trodde även att det kunde ha med att göra att jag har det mesta och kanske vuxit en smula). Jag sov gott på tåget för att hinna med en semla i D's barndomshem innan hemfart.

Idag är jag duktig sambo som tvättar i tvättstugan trots att vi har en egen i badrummet (lakan är inte till för att hänga i lägenhet). Jag skall försöka mig på en köttfärspaj och sen tvinga min käre livskamrat att spendera kvällen med mig i soffan. (okej, han kanske kan få sätta upp nya fönsterlampor samt ljusstakar, men bara om han ber riktigt snällt. hihi).

Nu skall jag byta tvätt, byta kläder och försöka hitta den där kabeln som alltid rymmer så fort man har kort att visa.

ligger sjuk och enligt mig själv ganska äcklig i soffan med våran julgran som utsikt. den åker ut på tisdag, det räcker väl att vi har haft en. gick hem från jobbet i fredags med andningsproblem, varje andetag som gick innåt gjorde att det rispade äckligt i halsen. jag gav nyårslöftet om att sluta röka, som troligen många andra svenskar har gjort. testade den nya "sprayen" som man använder i kinden och poff så fick jag ingen luft. Daniel har nu köpt vanliga plåster jag använde sist så nu skall det nog gå bra. Han har även beställt en nya plattis till mig som en morot att jag ska sluta.

de senaste dagarna har jag läst många blogginlägg om 2008. Jag själv när jag tänkte över det hade en del tårar på kinderna när jag väl vaknade upp ur min lilla bubbla jag satt i. Det har hänt mycket det här året, bra som dåligt. Det har varit mycket tårar, många kärleksfulla kramar, gap och skrik vilket slutade i att jag nu sitter i min andra lägenhet under 2008 och har det riktigt bra om jag får säga det själv.

2009 är vårat år och nu kan ingenting gå fel.
En dag, kanske imorgon, skall jag sätta mig ner och skriva om allting. Men nu ska jag sova.