inge vidare fröken.
nej det är väl inte speciellt ofta jag kommer på att jag har en blogg, i alla fall inte att jag har någon lust att skriva något här. Det var inte riktigt heller sant. Jag får ibland en lust att skriva men min icke alltid så duktiga sambo har nämligen mixtrat med min lapis så den numera inte fungerar. Sambon själv har ett delat tangentbord vilket tar mig en liten stund att skriva på. Men nu är jag i alla fall igång.
Det känns som att det inte hänt så mycket häromkring mer än att jag jobbar på som vanligt, sover på helgerna samt inte gör så mycket med mitt liv. Men jag tror ändå att jag har någolunda något för mig hela tiden. Jag märker på mig själv och min kropp att jag börjar piggna till allt mer nu när det blir ljust ute. Vilket är skönt. Kära sambo är nog glad ialla fall för nu behöver han inte göra riktigt allt här hemma.
Vi spenderade nästan ett dygn med hans jobb i sthlm denna helgen. Fredags kvällen spenderades med riktigt hemskt magont (även kallad nervositet). Resan upp gick bra, hotellet var mysigt, maten på kvällen var god samt kvällens höjdpunkt var en vilsen herrljunga-bo som sjöng kareoke inför hela golden hits. Tacka vet jag oss lantisar som står för dem vi är.
Söndagen spenderade jag och min väldigt vilsna sambo på sthlms gator (D gick mest och försökte lokalisera vart vi var och hur vi kom hit). Alla de små inredningsbutikerna jag inbillat mig saknat hade inte längre lika roligt saker att införskaffa (svärmor trodde även att det kunde ha med att göra att jag har det mesta och kanske vuxit en smula). Jag sov gott på tåget för att hinna med en semla i D's barndomshem innan hemfart.
Idag är jag duktig sambo som tvättar i tvättstugan trots att vi har en egen i badrummet (lakan är inte till för att hänga i lägenhet). Jag skall försöka mig på en köttfärspaj och sen tvinga min käre livskamrat att spendera kvällen med mig i soffan. (okej, han kanske kan få sätta upp nya fönsterlampor samt ljusstakar, men bara om han ber riktigt snällt. hihi).
Nu skall jag byta tvätt, byta kläder och försöka hitta den där kabeln som alltid rymmer så fort man har kort att visa.
Det känns som att det inte hänt så mycket häromkring mer än att jag jobbar på som vanligt, sover på helgerna samt inte gör så mycket med mitt liv. Men jag tror ändå att jag har någolunda något för mig hela tiden. Jag märker på mig själv och min kropp att jag börjar piggna till allt mer nu när det blir ljust ute. Vilket är skönt. Kära sambo är nog glad ialla fall för nu behöver han inte göra riktigt allt här hemma.
Vi spenderade nästan ett dygn med hans jobb i sthlm denna helgen. Fredags kvällen spenderades med riktigt hemskt magont (även kallad nervositet). Resan upp gick bra, hotellet var mysigt, maten på kvällen var god samt kvällens höjdpunkt var en vilsen herrljunga-bo som sjöng kareoke inför hela golden hits. Tacka vet jag oss lantisar som står för dem vi är.
Söndagen spenderade jag och min väldigt vilsna sambo på sthlms gator (D gick mest och försökte lokalisera vart vi var och hur vi kom hit). Alla de små inredningsbutikerna jag inbillat mig saknat hade inte längre lika roligt saker att införskaffa (svärmor trodde även att det kunde ha med att göra att jag har det mesta och kanske vuxit en smula). Jag sov gott på tåget för att hinna med en semla i D's barndomshem innan hemfart.
Idag är jag duktig sambo som tvättar i tvättstugan trots att vi har en egen i badrummet (lakan är inte till för att hänga i lägenhet). Jag skall försöka mig på en köttfärspaj och sen tvinga min käre livskamrat att spendera kvällen med mig i soffan. (okej, han kanske kan få sätta upp nya fönsterlampor samt ljusstakar, men bara om han ber riktigt snällt. hihi).
Nu skall jag byta tvätt, byta kläder och försöka hitta den där kabeln som alltid rymmer så fort man har kort att visa.
Kommentarer
Trackback
