ensamhet..
det är inte alltid lätt att tolka sitt egna beteende och situationer man sätter sig själv i ..
allt från minsta lilla grej till saker man säger som kan förändra sin livssituation.
man vet att en sak är rätt men ändå skall man alltid hålla på och böja på gränserna, för att se hur mycket saker och ting tål. När man väl inser detta blir man arg på sig själv, rent utav ledsen. Varför är det alltid så att man väljer att göra detta i mitt fall framför en dataskärm. Alltid när lägenheten är kolsvart och den som brukar vara hemma varje dag för en gångs skull är någon annanstans.
Det var just det här jag letade efter, även om jag inte ville hitta det.
Jag hatar ensamheten även om jag ständigt är på jakt efter den. Tid för mig själv, göra precis som jag vill och vad jag känner för. Ingen att prata med, ingen som frågar hur man mår.
Vad gick egentligen fel i livet då man ständigt söker efter något som är fel ?
Man lever det livet som man så hårt kämpat för i flera år, när man väl har det så söker man efter att få snubbla på sina egna fötter, sätta sig ner och leta anledningar till att vara ledsen?
Är man så rädd för sitt eget liv att man inte kan leva det och njuta av det ?
Att man har allt det där man alltid avundas andra?
Alla kan kämpa sig till ett liv där man är lycklig. Det är inget vissa av oss får, det är det man själv bygger upp.
Ingen kan leva någon annans dröm.
Nu ska jag och min patetiska rumpa börja läsa min bok - en månad efter inköp.
allt från minsta lilla grej till saker man säger som kan förändra sin livssituation.
man vet att en sak är rätt men ändå skall man alltid hålla på och böja på gränserna, för att se hur mycket saker och ting tål. När man väl inser detta blir man arg på sig själv, rent utav ledsen. Varför är det alltid så att man väljer att göra detta i mitt fall framför en dataskärm. Alltid när lägenheten är kolsvart och den som brukar vara hemma varje dag för en gångs skull är någon annanstans.
Det var just det här jag letade efter, även om jag inte ville hitta det.
Jag hatar ensamheten även om jag ständigt är på jakt efter den. Tid för mig själv, göra precis som jag vill och vad jag känner för. Ingen att prata med, ingen som frågar hur man mår.
Vad gick egentligen fel i livet då man ständigt söker efter något som är fel ?
Man lever det livet som man så hårt kämpat för i flera år, när man väl har det så söker man efter att få snubbla på sina egna fötter, sätta sig ner och leta anledningar till att vara ledsen?
Är man så rädd för sitt eget liv att man inte kan leva det och njuta av det ?
Att man har allt det där man alltid avundas andra?
Alla kan kämpa sig till ett liv där man är lycklig. Det är inget vissa av oss får, det är det man själv bygger upp.
Ingen kan leva någon annans dröm.
Nu ska jag och min patetiska rumpa börja läsa min bok - en månad efter inköp.
Kommentarer
Postat av: fiafia
Det gör väl inget.
Att man är lite nere ibland. Ingen orkar väl vara glad jämt?
Att skriva tycker jag hjälper. Man kan reda ut sina tankar lite, tvingas söka orsaker, eller om inte annat inse hur patetisk man är...
Postat av: Jessica
Inte en aning :p Brända är dom iaf :p =)
Trackback
