ska det va, så gör det ordentligt..
Jag sitter med trollhår i soffan, som jag oftast gör när jag bloggar. Jag hittade en känsla att jag skulle bli bättre på att blogga igen, den kom och försvann.. Sen dyker den upp ibland, som idag.
Jag kan även skylla på att min lägenhet ser ut som sate eftersom vårat sovrum är i alla andra rum då det har gått från gult till vitt/blommigt. Som mer vatten på kvarnen gick jag och blev småkrasslig, jag brukar inte vara den som gnäller över att vara små förkyld, men låt mig bli riktigt sjuk nån gång så det kan gå över.
Hösten är här, alla glada spralliga sommarleenden försvann, alldeles för fort. Det har tagit ett tag för att lära mig att andas höstluften. Det har rullat saltvatten nerför kinderna men nu börjar jag lära mig. Jag har varit som en korkad liten unge som tagit tag i de förbannade giftpinnarna igen för att orka med jobbet. Innan jag lämnade min betongdjungel tog jag den sista, nu får det va bra! Ett bråkande psyke skall inte få mig att börja igen.
Jag inväntar Grey's, Daniel står för matlagningen idag, imorgon är det min tur igen. Han har en viss förkärlek till sjuklingar, det är väl då jag tyst (ironi).
Clubkväll på VeroModa imorgon, då skall jag unna mig de jeansen jag ansåg igår som alldeles för dyra. Jag lärde då min sambo att man tittar på prislappen innan man provar. Det är väl självklart att man blir kär i dyra saker. Men jag förtjänar att köpa dom till mig själv.
Igår inhandlade vi vinterjackor, jag hittade en gudomlig vit med svart mönster.
Kärlek vid första ögonkastet...
Herren i huset hittade två som han inte kunde välja mellan, vi blev fast och stod länge och väl innan han valde en av dem, på min lunchrast idag gick jag och köpte den andra (inte bara han som kan skämma bort).
Det är gott med fjärilar i magen..
Jag kan även skylla på att min lägenhet ser ut som sate eftersom vårat sovrum är i alla andra rum då det har gått från gult till vitt/blommigt. Som mer vatten på kvarnen gick jag och blev småkrasslig, jag brukar inte vara den som gnäller över att vara små förkyld, men låt mig bli riktigt sjuk nån gång så det kan gå över.
Hösten är här, alla glada spralliga sommarleenden försvann, alldeles för fort. Det har tagit ett tag för att lära mig att andas höstluften. Det har rullat saltvatten nerför kinderna men nu börjar jag lära mig. Jag har varit som en korkad liten unge som tagit tag i de förbannade giftpinnarna igen för att orka med jobbet. Innan jag lämnade min betongdjungel tog jag den sista, nu får det va bra! Ett bråkande psyke skall inte få mig att börja igen.
Jag inväntar Grey's, Daniel står för matlagningen idag, imorgon är det min tur igen. Han har en viss förkärlek till sjuklingar, det är väl då jag tyst (ironi).
Clubkväll på VeroModa imorgon, då skall jag unna mig de jeansen jag ansåg igår som alldeles för dyra. Jag lärde då min sambo att man tittar på prislappen innan man provar. Det är väl självklart att man blir kär i dyra saker. Men jag förtjänar att köpa dom till mig själv.
Igår inhandlade vi vinterjackor, jag hittade en gudomlig vit med svart mönster.
Kärlek vid första ögonkastet...
Herren i huset hittade två som han inte kunde välja mellan, vi blev fast och stod länge och väl innan han valde en av dem, på min lunchrast idag gick jag och köpte den andra (inte bara han som kan skämma bort).
Det är gott med fjärilar i magen..
Kommentarer
Postat av: Linda
Jag är också hängig men jag har inte tid att känna något ;) Krya på dig där borta! Och lägg ner giftpinnarna för en femtioelfte gång ;)
Trackback
