krediter
under pågående arbetsdag i betongdjungeln...
kollega sitter och fyller i ansökningskort i den skrivandes namn..
kollega: kredit ? Nej kredit skall ingen utav oss ha. Absolut inte.
stina nickar instämmande och vi går vidare till nästa punkt.
senare under samma arbetsdag inser stina att hon fyllt i fel formulär och sätter sig fint i lunchrummet efter avslutade arbetstimmar för att fylla i den trevliga lappen.
Ämnet tas upp med kollegor. Det skämtas om en sorts chef som har en del krediter (kanske aningen för många). En annan sorts chef läser i pappret och lägger sedan kommentaren:
Men lite kredit skall du väl ha Stina, det kan ju alltid vara bra att ha om man vill köpa något.
Det här var väl inte så märkvärdigt kan tänkas. Ett gäng kollegor som diskuterar sitt efterlängtade rabatt kort inom den butik de jobbar för. Jag tyckte inte heller det var så kontigt tills jag tog mig en funderare under min alldeles för varma dusch.
Min mamma har alltid tryckt in i huvudet på mig att krediter det är fel. Fel Fel Fel. Vill man ha något så skall man spara till det för att sen köpa det. Jag har fuskat lite och ångrar mig än idag att jag har den där jäkla krediten (som den 30:e april iofs är helt betald och den duktiga lilla stina skall ringa och avsluta skiten).
Genom vissa kort har du räntefri betalning ett visst antal dagar/månader ja sak samma. Hos detta nya kort vi får har vi 55st räntefria dagar. Det är knappt två månader. Om du nu vill ha något så mycket hinner du troligtvis spara in de pengar under de här 55dagarna precis som om du skulle betala räkningen! När dessa 55dagar sen är slut så kommer en ränta på över 12%. Denna jäkla materiella ting (vilket det troligtvis är) kommer självklart inte vara värt det.
Hur lätt är det inte när du får hem räkning att ta en kik på vad du KAN betala om du skulle vilja dela upp betalningen. Se bara på mig, det var lätt att säga att man skulle betala datorn så fort man får pengar till det jag inte hade kontant (förlåt mamma!) räkningarna kom en efter en och det som var lättast att betala för att slippa känna att pengarna försvann var såklart 150:- i månaden. Som om en skrutten liten laptop är värd att betala av alldeles för mycket pengar på. Nej tack!
Jag vet i alla fall att jag och mina trevliga stunder i affärer inte skall ha någon kredit!
kollega sitter och fyller i ansökningskort i den skrivandes namn..
kollega: kredit ? Nej kredit skall ingen utav oss ha. Absolut inte.
stina nickar instämmande och vi går vidare till nästa punkt.
senare under samma arbetsdag inser stina att hon fyllt i fel formulär och sätter sig fint i lunchrummet efter avslutade arbetstimmar för att fylla i den trevliga lappen.
Ämnet tas upp med kollegor. Det skämtas om en sorts chef som har en del krediter (kanske aningen för många). En annan sorts chef läser i pappret och lägger sedan kommentaren:
Men lite kredit skall du väl ha Stina, det kan ju alltid vara bra att ha om man vill köpa något.
Det här var väl inte så märkvärdigt kan tänkas. Ett gäng kollegor som diskuterar sitt efterlängtade rabatt kort inom den butik de jobbar för. Jag tyckte inte heller det var så kontigt tills jag tog mig en funderare under min alldeles för varma dusch.
Min mamma har alltid tryckt in i huvudet på mig att krediter det är fel. Fel Fel Fel. Vill man ha något så skall man spara till det för att sen köpa det. Jag har fuskat lite och ångrar mig än idag att jag har den där jäkla krediten (som den 30:e april iofs är helt betald och den duktiga lilla stina skall ringa och avsluta skiten).
Genom vissa kort har du räntefri betalning ett visst antal dagar/månader ja sak samma. Hos detta nya kort vi får har vi 55st räntefria dagar. Det är knappt två månader. Om du nu vill ha något så mycket hinner du troligtvis spara in de pengar under de här 55dagarna precis som om du skulle betala räkningen! När dessa 55dagar sen är slut så kommer en ränta på över 12%. Denna jäkla materiella ting (vilket det troligtvis är) kommer självklart inte vara värt det.
Hur lätt är det inte när du får hem räkning att ta en kik på vad du KAN betala om du skulle vilja dela upp betalningen. Se bara på mig, det var lätt att säga att man skulle betala datorn så fort man får pengar till det jag inte hade kontant (förlåt mamma!) räkningarna kom en efter en och det som var lättast att betala för att slippa känna att pengarna försvann var såklart 150:- i månaden. Som om en skrutten liten laptop är värd att betala av alldeles för mycket pengar på. Nej tack!
Jag vet i alla fall att jag och mina trevliga stunder i affärer inte skall ha någon kredit!
Kommentarer
Trackback
